fannyinaustralia.blogg.se

Då var det alltså ett faktum. Jag spenderar mer tid i biblioteket än hemma nu för tiden. Inte ens sover gör jag hemma längre. Passar på att blunda lite då och då under tiden jag skriver rapporter, det får räcka. Och inte känns det som att jag blir smartare heller, känns snarare som att kunskapen håller på att rinna av mig. Sitter mest och funderar på när jag ska måla om mitt lilla krypin här. Den blåa färgen påminner för mycket om himlen utanför. Eller kanske ska måla dit en stor fet sol också så blir det mer verklighetstroget och likt omgivningarna utanför. Inte behövs det några solglasögon här inne inte.... Snarare en pannlampa. "What doesn't kill you makes you stronger" sjunger Kelly Clarkson i mina hörlurar. Yeah right! Min hjärnkapacitet håller på att tvina bort av all kaffe! 

 

 

Jag sitter i detta nu och äter en Lussebulle. Lite tidigt kan tyckas, men oj vad gott. Några vänner besökte IKEA i Brisbane idag och handlade även lite åt mig! Jag beställde två sortes sill, kaviar, knäckebröd, lussebullar och choklad (choklad finns det förvisso här, men de var billiga). Sprang över och hämtade mina saker precis och är så lycklig! Vi pratade om hur löjligt det känns att vara lycklig över sådana här saker, jag menar det är ju inte som att jag äter sill varje vecka hemma i Sverige direkt. Några gånger om året är mer troligt. Men vi misstänker att det är lite underliggande hemlängtan som gör oss så lyriska över så små ting... Nu ska jag i alla fall göra mig en ägg och sillmacka och en macka med ägg och kaviar, mums! 

 

 

 

Fredag kväll, snart elva, och vad gör jag? Inte festar jag som alla andra festprissar här i området. Nej jag sitter på biblioteket och studerar advertising så ögonen blöder. "Det är mycket nu" som man säger! Tack och lov blev rapportens inlämningsdag flyttad från idag tills på måndag, annars hade jag varit lite illa ute. Fast det mesta ordnar ju sig oftast bara man lägger manken till... Som jag gör nu, bloggar istället för att skriva på min rapport. Jag tog med mig spagetti och köttfärsås, chips, popcorn, lakrits, frukt och diverse drycker för att hålla mig motiverad och fokuserad här ikväll. Det mesta är nu uppätet och även motivationen börjar tryta... Nå, ett litet tag till orkar jag nog!

 

Det var mycket om ingenting, hejdå!

 

 

Nu är det nästan två veckor sedan jag kom hem från Barriärrevet, jag vet att jag sagt det förut, men tiden springer verkligen iväg! Har varit väldigt dålig på att uppdatera här det senaste.. Idag öser regnet ner igen. Det har inte regnat sedan senast jag bloggade. Det tycks vara nödvändigt att det regnar för att jag ska få tummen ur att blogga?! Hur som helst har det varit full fart i skolan sedan lovet tog slut. Snart är terminen slut också och många ska åka hem till Sverige och hälsa på hemma. Men inte jag, för jag ska till THAILAND! Åker från Brisbane tidigt den 16 december och återvänder dit den 2 februari. Kommer att få åka till Brisbane dagen innan eftersom flyget går så tidigt på morgonen.. Men det ska jag nog klara av! Flygningen hit fixade jag ju själv, och även den till Thailand blir ensam. Tycker nästan att det är lite trevligt att åka ensam. Känna att man "klarar sig själv". Det ska bli så roligt att träffa Kalle! Han kommer till Thailand den 20 december så vi kommer kunna fira jul och nyår ihop. Saknar alla där hemma så det ska bli härligt att se ett välbekant ansikte igen. 

 

Trippen till Barriärrevet var underbar! Vi var 23 stycken som hyrde en buss (med två busschaffisar) och åkte till Airlie Beach. 22 svenskar och en australiensisk tjej. Det var en snygg skara med tanke på att majoriteten (alla förutom mig och fyra andra?) studerar till fitnessinstruktörer eller liknande. Vi bodde på hostel i Airie Beach och åkte ut med en båt i tre dagar. Vi sov även över på båten vilket var hur mysigt som helst. Lyckan var fullständig, FÖRUTOM första eftermiddagen/kvällen som jag spenderade ensam uppe på däck, stående med ett krampaktigt grepp runt en metallvajer och blicken klistrad vid horisonten. Jag var otroligt sjösjuk. Har hänt mig några gånger förut, men inte så illa. Åker ju inte båt dagligen så kunde inte riktigt förutse detta. Dock fick jag åksjuketabletter av några snälla vänner, men eftersom jag tog dem när jag redan var sjösjuk tog det på tok för länge innan de "kickade in". Det gick över först när jag skulle sova, när vi hade ankrat i en lugn och stilla bukt. De andra dagarna var bättre eftersom jag tog tabletter innan varje färd. Dock blev jag otroligt trött av dem och ville sova hela tiden. Men bättre än att vara grön i ansiktet! 

 

Vi åt god mat, lekte lekar, myste på däck, satt och solade, upptäckte en jättefin ö, såg två valar, snorklade med fina färgglada fiskar, hajar (små) och rockor. Jag lyckades även hitta en stor, fin sköldpadda att simma med och klappa på. Jag och en av busschaffisarna (som också åkte med oss på båten) var de enda som fick träffa Herr Skalman. Vi  simmade ihop ca 50 meter med Sköldpaddan mitt emellan oss. Jag var ibland ungefär 10 cm ovanför honom och han tycktes inte ens störa sig på att vi klappade honom. Han tröttnade dock på oss när vi dök ner lite nedanför honom för att kolla på hans mage. Då tittade han lite uppgivet på oss och tycktes sucka lite innan han dök ner i det mörka djupet. Jag var så lycklig när jag high-five'ade med busschaffisen när vi kommit upp till ytan! Jag simmade även med en sköldpadda i Malaysia för några år sedan, men den var mycket skyggare och ville inte ha sällskap lika länge som den här. Den var ganska stor så den hade nog några år på nacken. Vi såg även fler sköldpaddor, men de var mycket mindre och höll sig långt ner på havsbotten där det var svårt att komma riktigt nära. 

 

En eftermiddag när vi alla satt på däck och var lite trötta efter en lång dag i solen skrek någon att det var en val långt borta vid horisonten. Självklart blev alla uppspelta och ville se mer. Kaptenen styrde i dess rikning och vi kom riktigt nära inte bara en, utan TVÅ valar! En stor och en lite mindre. Troligtvis en mamma med sin kalv. Den stora simmade och hoppade bara ca 50-100 meter ifrån oss under vad som kändes som en evighet! Det var som att den ville visa upp sig för oss och njöt av våran uppmärksamhet. Den lille höll sig mest under ytan, det enda man såg av den var vattnet som den blåste upp då och då. Vi var alla som i extas och hoppade upp och ner och skrek. Jag tror jag skrek orden "cool" och "awsome" så många gånger som en svensk person (med normalt ordföråd) säger under en hel livstid. Efteråt hade många lite tårfyllda ögon och jag minns en kompis sa att hon hade varit nära att börja gråta eftersom "det var så vackert!" Och visst Li Sahlin, jag håller med!

 

I Airlie Beach bodde vi som sagt på hostel och jag och några andra hade oturen att hamna i ett rum utan elekricitet första natten. Vi fick byta dagen efter och efter lite krångel och sura miner och ordväxlingar med personalen över deras oproffsighet fick vi även fjäskat till oss en gratis öl/vin/drink per man! Det toppades sedan med mat ute på ett ställe med livemusik och sedan party på flera av de andra klubbarna i den lilla "byn". Det var en riktigt rolig kväll. Många andra festade flera kvällar i rad under resan, men eftersom jag skaffat mig lite pensionärsfasoner så tog jag det lugnt resten av resan. Det var en riktigt lyckad resa med vackert väder och många mysiga stunder. Vi kom nog alla varandra lite närmare och fick fångat lite minnen för livet ihop :).